Jag tänker och lyssnar, jag funderar och så måste jag säga något då och då. Ibland blir det som det blir men det är jag som tycker och tänker något. Den fria tanken och viljan som är så vikig för mig, den fia människans tankar som den har rätt att säga högt. Ibland så känner man sig helt ensam i världen, ja fan hela universum faktiskt. Ingen verkar tänka fritt, alla verkar vara repeterande elever som av läraren tvingats repetera det de har läst. Och i försök att förenkla sanningen så är repetitionen ett bra vapen.